Vid en försäljning av fjärrvärmeverksamheten i Strängnäs riskerar värmekunderna att få betala för kalaset flera gånger.
Betalning 1: För att det ska vara någon mening med affären bör väl köpeskillingen överstiga de lån på cirka 600 miljoner som belastar värmeverksamheten och som måste lösas vid en försäljning. För en ny ägare blir både köpeskillingen och en förväntad skälig avkastning på insatt kapital en kostnad som måste täckas. Då fjärrvärmen är helt taxefinansierad så kommer detta att påverka taxorna uppåt.
Betalning 2: Jag utgår ifrån att fjärrvärmens taxesättning varit affärsmässig och att verksamheten därmed har kunnat bygga upp ett visst kapital för framtida investeringar. Detta rörelsekapital kan betraktas som värmekundernas sparade pengar. Om kommunen behåller rörelsekapitalet måste ju detta byggas upp på nytt med ökade taxor som följd.
Betalning 3: I samarbete med Eskilstuna kommun har en gemensam driftorganisation byggts upp för bland annat fjärvärmen. För att vara effektiv förutsätter en sådan organisation oftast geografisk närhet. Om en ny ägare inte är verksam i vårt relativa närområde så tror jag att det finns en uppenbar risk för ökade driftkostnader och därmed också ökade taxor.
En ordningsfråga: Försäljningen av fjärrvärmen ska ju bland annat bidra till investeringar i en ny sim- och sporthall. Man kan då fråga sig vart pengarna från försäljningen av Thomaskomplexet har tagit vägen?