Nu är det jag igen, Dotter till en älskad mamma. Mamma tacklar av ... hon rasar i vikt. Hon kan knappt gå längre. Trots att dietisten på VC meddelat hemtjänst och köket att mamma behöver extra protein och fett i kosten för 1 månad sedan har det inte hänt. Trots att hon skrivit ut och levererat näringsdryck är det alltför många kvar i kartongen.

Om det är ren näringsbrist eller depression vet jag inte men nu håller hon mej hårt i armen, gråter och säjer gå inte. Jag gråter också, och vi pratar om att kanske vore det bättre att flytta till ett äldreboende. Mamma håller med "bara att se lite folk på dagen skulle kännas skönt". 

Läkaren på VC skriver ut antidepressiv medicin. Det är viktigt att den tas varje dag och trappas upp. Delar dosetten men hemtjänst glömmer rätt ofta att ge henne den vanliga medicinen så jag blir lite tveksam. Ringer samordningssköterskan ... jag ska köpa ett låsbart medicinskåp och få en ny remiss eller nåt från läkare. Att påminna att ta medicin är nivå 1, att se till att hon tar medicin är nivå 2 sedan är det nivå 3, som jag glömt vad det heter, med ett låst skåp som hemtjänsten ska öppna och ta ut medicinen från. Då ska det fungera. Vi får väl se. 

Sen kommer nästa chock...Kön till äldreboende i Eskilstuna är cirka 6 månader. Om det inte konstateras att mamma är dement.  Men då måste vi gör en demensutredning. Då kanske det går lite fortare. Mamma orkar inte och inte jag heller. Glöm allt om att kunna välja hur man vill bo när man är gammal och trött i Eskilstuna kommun. Det är så sorgligt och rent inhumant.