I min tjänst som socialsekreterare ska jag, om det är för barnets bästa, anmäla brott till polisen.

Är det då rimligt att ett barn ska få vänta flera månader på ett förhör? Eller att ärenden som skickats in i våras fortfarande inte avslutats (och att inget händer i utredningarna)? Hur motiverar polisen att ärenden bara läggs på hög? Var finns barnperspektivet? Var finns barnets bästa i processen?

Jag har full förståelse för polisens arbetsbelastning, men barnärenden behöver prioriteras. Det är inte okej att ett polisärende ska ligga som en blöt filt över barn månad efter månad.

Glöm inte att barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn. Det gäller även i brottsmål.