Mjölken är standard på skolmatbordet sedan länge. Nu är yttersta gränsen nådd här i Eskilstuna, då Moderaterna i kommunstyret föreslår att mjölken som ett led i “kostnadsbesparingar” ska skäras bort.

Men låt oss stanna upp och fundera, är detta verkligen “lösningen”? I denna insändare vill jag belysa hur åtgärden inte bara handlar om en politisk svaghet inom partiet. Utan också utgör en kollektiv bestraffning mot gymnasieeleverna.

Under decennier har mjölken alltid varit en klassisk råvara som varit en del av den svenska måltiden. Det är mer än bara en dryck. Den utgör den yttersta skillnaden för elevernas välbefinnande. Som speglar det positiva i elevernas studieprestationer.

Enligt Harvard-studier förbättras effektiviteten hos oss människor när vi konsumerar mjölk. Studien visar tydligt att god näring spelar en avgörande roll i unga människors fysiska och kognitiva utveckling. Kalcium och vitaminer som finns i mjölk är essentiella för hälsan.

Utöver de konsekvenserna för elevernas hälsa och studiemiljö måste det även beaktas att det finns en betydande grupp elever som redan befinner sig i en svår socioekonomisk situation. Att ta bort mjölken från skolmåltider kan bli en särskilt tung börda för dessa elever, då de kanske inte har något alternativ där hemma. För dessa gymnasieelever bör rätten till ett måltidsalternativ utöver vatten vara självklar.

Klyftorna ökar ständigt i en svår ekonomisk situation, då mejeriprodukter som mjölk måste väljas bort från vardagen. Varför ska dessa elever bestraffas ytterligare bara för att deras familjers plånböcker har det tufft? Att eliminera en grundläggande och näringsrik resurs som mjölken kan förvärra klyftorna och skapa ytterligare ojämlikheter i vår skolmiljö.

Jag tycker det är väldigt beklämmande när Jari Puustinen påstår sådant som att “vi tar bort mjölken där knappast någon dricker”.

Sedan ser vi en trend där gymnasieeleverna "bulkar", vilket innebär att de äter och dricker en större mängd mat än vanligt i kombination med träning för att öka muskelmassan. Samtidigt ser vi en ökad konsumtion av skolmaten enligt eleverna, särskilt nu under den pågående ekonomiska krisen. Med hänsyn till det ovan nämnda anser jag att detta att ta bort mjölken som en del av den svenska måltiden är ovärdigt. Det är svårt att förstå varför M-kommunalrådet valt att förorda denna neddragning och försämring.

Slutligen, låt oss inte glömma att mjölken inte bara är en “dryck”, utan också en symbol för gemenskap och tradition vid skolmatborden. Att ta bort den skulle inte bara vara “politisk svaghet”, utan dessutom orsaka sämre näringsintag hos våra gymnasieelever, och även leda till en försämring av den kulturella och sociala upplevelsen som en gemensam måltid erbjuder.