Insändare: Avslag på insatser löser sig inte med en koordinator

Den dagen ett barn får en diagnos som innebär att barnet behöver mer stöd än går att finna inom de gängse ramarna, för att få ett likvärdigt liv som andra. Den dagen är då samhället må skalla: Du har rätt att få ett värdigt liv, vara delaktig i samhället och du kommer tillsammans med din familj få stöd utifrån dina behov.

Ack så fel man kan ha. I Eskilstuna kommun inrättas nu något som man är stolt över. I form av ett anhörigstöd som ska vara en koordinator. Till föräldrar med barn som tillhör personkrets, det vill säga utifrån de diagnoser som omfattas, av LSS-lagstiftning. Det är som en skymf i ansiktet på oss föräldrar. Som söker stöd. Och får avslag. Med motiveringen att det är vi som ska ge stödet. För just de insatser som skulle ge förutsättningar som andra för att vara delaktiga i samhället.

Så en stillsam undran i juletid är just om det inte vore lite snyggare om det först synliggjordes hur Eskilstuna kommun, likväl i sällskap med många andra kommuner, faktiskt redan från start sätter käppar i hjulet för de barn och familjer som tar sitt ansvar och söker stöd som barn är i behov av. Där Eskilstuna kommun använder sig av jurister för att avslå så många ansökningar som möjligt.

Detta var samhället vi skapade för de som behövde stödet som mest. Nu ska Eskilstuna kommun däremot lägga 1 miljon kronor på något som ska lappa och laga. Stödet är heller inte organiserat så det garanterar samverkan med de aktörer som finns runt barnet. Man anger att man ”vill” utveckla samverkan, men det ska vara frivilligt? Vad kan denna så kallade koordinator i slutändan faktiskt koordinera? Eller ge stöd rent faktiskt till, mer än information som vi kan hitta själva, utifrån att det stöd som ansöks om, den utbildning som ska ges, inte finns i Eskilstuna kommun.

Här sitter vi fortsatt med behovet om stöd, som inte ges, en skolgång som inte ger rätt förutsättningar, och fritidsaktiviteter som inte är anpassade. Nej, Eskilstuna kommun, ni har inte lyckats skapa ett samhälle för oss. Vi står fortsatt själva i det arbetet och det behöver synliggöras inte döljas med en fasad där det skyltas som om att nu skulle vi få mer stöd?

Nu ska vi ges stöd när vårt problem är att det är stora hål i välfärdssamhället. Eller kan ni ge oss stöd i vardagen? Absolut välkommen att komma hem och städa, laga mat medan vi ska ge stödet till vårt barn, som ni ger avslag på. Skolan som inte ger utbildningen, kan koordinatorn även komma hem till oss och undervisa? Var det så det var tänkt?