Är banken en myndighet? Eller är de ett serviceföretag som lever på mig och alla andra människor? Det är en fråga jag ställer mig som relativt nybliven änka!?

Jag har fått, bland annat, bank- och postgiroutbetalningar i min mans namn, ibland till ”dödsboet” som jag, för att kunna ta ut dem, får lov att gå till banken för att pengarna ska sättas in på mitt konto. För att göra detta måste jag ha bouppteckning, dödsintyg och ibland testamente för att kunna göra detta. Banken gör en kopia av bouppteckningen, bläddrar igenom och jag känner att det är integritetskränkande. Jag visar även min egen identitet ändå får jag frågan: ”Har du din mans kontonummer?” Va?

Ska jag behöva känna mig ifrågasatt? Med allt jag har att visa? Vad får banktjänstemän eller –kvinnor lära sig?

Många andra företag har jag fått ringa till för att berätta att min man faktiskt är död. Och många gånger sitta i timmar i telefonkö. Det är som att döden, finns den? Min man skulle ha sagt: ”Bry dig inte!” Men...

En ny erfarenhet i livet för mig, man slutar aldrig att förundra sig.