Svar på "Pälsfritt på tåget borde gälla även mössor" i EK 27/2.

Med risk att få på pälsen. Bland det snyggaste eleganta jag vet, är en kvinna klädd i lång vacker helryckt minkpäls, smala jeans och högklackat. Jo, jag gillar stil och elegans, nostalgiker som jag är. Vilket också blir synonymt med någon sorts sentimental konservatism. (Jag är en bevarare.) Ja, jag gillar mycket från den gamla världen, bland annat klädstil.

Aversionen mot päls och speciellt mot mink blir ett uttryck för dubbelmoral. När man lyssnar på argumenten mot päls, så kan man om man vill spetsa till det – att det skulle kanske vara okej med minkpäls om vi först åt upp minkarna. För så är det med all annan användning av djurhudar, till jackor, handskar, skor, väskor, skinnsoffor, skinnklädsel i bilar och så vidare. Dessa djur har vi först ätit upp!

Minkfarms-näringen följer svensk lagstiftning och djurskydd med särskilda föreskrifter av Statens Jordbruksverk under mycket strikt kontroll, just för djurens väl och att de skall må bra. Jämför gärna med kycklinguppfödning av hundratusentals tätt packade djur, utan fjädrar och så vidare. Och så speciellt kul att vara gris kan det väl inte heller vara, i trånga stålbås på hårda kalla betonggolv.

Men äter upp dem, det gör vi gladeligen utan några som helst moraliska betänkligheter.

Nej dubbelmoral är det, så det skriker om det!

Det mest fruktansvärda som hänt minkar i modern tid, är när så kallade djurrättsaktivister illegalt släppt ut de stackars djuren vind för våg, utan mat och vatten, där de sedan svultit en plågsam död, många har blivit skadade och dödade i trafiken. För att inte tala om de drabbade näringsidkare som fått se sitt levebröd försvinna. Pälshandlare utsattes för personliga övergrepp, trakasseri och hot. Skyltfönster smetades ner med blod av dessa aktivister, men samhället teg om dessa odemokratiska närmast kriminella aktioner.

Allergi och pälsdjursintolerans har sin grund i den moderna världens avsaknad av pälsdjur och en överkonsumtion av antibiotika.

Aversionen mot pälsmode ligger på ett känslomässigt plan, där det orimliga bottnar i att det är okej att bära djurhudar först om vi ätit dess kött, inte annars.

Jag tror att insikt och förståelse för en mångtusenårig pälsklädestradition, gör att bära päls kommer bli modernt igen.

Moden kommer moden går, men klassiskt består.