Bönderna är en yrkesgrupp som verkligen har det förspänt. Man fullkomligt dränks av bidrag. Är det inte pengar från EU så är det rabatt på diesel och elektricitet, eller som nu är aktuellt, en miljard i stöd från staten. Ingen ställer krav på att jobba effektivare. Pengarna kommer ändå. När det går dåligt så skriker man efter bidrag och när det går bra så fyller man plånboken till bristningsgränsen. Ungefär så beskriver signaturen ”Rättvisa bidrag” i EK den 11 februari, hur det är att vara bonde i Sverige. 

Efter att ha arbetat som aktiv bonde i 35 år måste jag erkänna att jag inte känner igen mig. Jag måste ha missat något väsentligt. Hur kan jag ha känt en mer eller mindre konstant oro för ekonomin medan mina yrkesbröder hela tiden tydligen har simmat omkring i diverse bidrag. Det är något som jag inte riktigt har förstått.

Eller är det möjligtvis så att signaturen ”Rättvisa bidrag” kan ha missat något? Vad beror det på att staten nu föreslås tillskjuta en miljard till lantbruket? Är det för att bönderna ytterligare ska vada omkring i pengar, eller är det kanske något annat? 

Jo, det är något annat. Med all respekt för andra näringsgrenar, så är det något som särskiljer jordbruket från annan näringsverksamhet. Vi producerar mat. Något som alla behöver. Inte bara dagligen, utan flera gånger om dagen. Därför måste vi värna vårt jordbruk. Det begriper EU och det begriper Sverige. Det begriper alla de, som någon gång varit utan mat och det borde även signaturen ”Rättvisa bidrag” begripa.