Coronans efterverkningar

Den bistra verkligheten blir då att coronans offer, som överlevt, får mycket svårt att få någon hjälp. I synnerhet de som fått psykiska biverkningar. Skriver Stig G Daun.

Den bistra verkligheten blir då att coronans offer, som överlevt, får mycket svårt att få någon hjälp. I synnerhet de som fått psykiska biverkningar. Skriver Stig G Daun.

Foto: Mikael Fritzon/TT

Insändare2020-08-20 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att döma av de minimala resurser som satsas på mental sjukdom i Sverige är det ingen överraskning att man inte talar nämnvärt om de psykiska biverkningar som covid-19 drabbar runt hälften av alla som tillfrisknat efter behandling på sjukhus. Dagliga rapporter finns att läsa i amerikansk, brittisk och italiensk press om hur upp till femtio procent av de drabbade insjuknar i posttraumatisk stress och andra psykiska problem en till två månader efter tillfrisknandet.

Symptomen varierar från hallucinationer till förlust av minne och koncentrationsförmåga. Det allvarligaste är dock att ingen bot finna att tillgå. De personer som drabbats har ännu efter flera månader inte tillfrisknat (med få undantag). Om vi då betraktar den ”svenska modellen”, som påtagligt skiljer sig från alla andra länders, så har den närmast totala brist på restriktioner, som gällt här i Anders Tegnells ”anda”, fått konsekvenser även inom det psykiatriska området. Något som vårt länd är (om möjligt) ännu sämre rustat för än de somatiska konsekvenserna av pandemin.

Den bistra verkligheten blir då att coronans offer, som överlevt, får mycket svårt att få någon hjälp. I synnerhet de som fått psykiska biverkningar. Svenska media har varit förvånansvärt okritiska till vår unika ”svenska modell”. Det faktum att en stor del av våra gamla människor ”offrats” på köpet har i stort sett inte berörts. Någon minister sa i början av pandemin att hon var så glad att farsoten bara drabbat gamla med dödlig utgång. Eftersom landets ålderspensionärer är kring 25 procent av befolkningen, var det ju ett säkert politiskt uttalande.

Men om vi nu lägger till alla dem som överlevt och fått biverkningar (och är unga människor), så borde det politiska läget förändras. Tills helt nyligen trodde de flesta unga att risken inte var särskilt allvarlig för dem att bli sjuka i covid-19, men nu vet vi att även de kan drabbas av mycket allvarliga konsekvenser.

Att då, som i stort sett enda land, framhärda i att inte rekommendera eller till och med påbjuda munskydd i folksamlingar, är lätt att betrakta som svårbegripligt.