Det sägs att i krig är sanningen den första förloraren. Det räcker tydligen med att det är krig i samma världsdel för att sanningen ska gå förlorad. Åtminstone får man det intrycket när man tar del av årets valrörelse. Jag tar energidebatten som exempel.
Just nu ropar man efter mera kärnkraft, speciellt från den så kallade högerflocken. Motiven till ökad kärnkraft sägs vara allt ifrån att den är kontrollerbar, till att den skulle ge oss billigare el och att den är fossilfri. Alltihop detta är felaktigt. Risken är att när man upprepar en lögn tillräckligt många gånger kommer den av många att upplevas som en sanning.
Kärnkraften påstås vara kontrollerbar. Sanningen är att den inte kan vara detta förrän vi har kontroll över råvaran. Förespråkar man kärnkraft kräver anständigheten att man även talar om att man vill ha svenska urangruvor.
Kärnkraften kan ge oss billigare elektricitet. Även detta är osanning. Kärnkraften är minst dubbelt så dyr som sol, vind och biokraft.
Kärnkraften är fossilfri. Även detta är felaktigt. När man pratar om kärnkraftens fossilfrihet ser man bara på själva produktionen i kraftverket. Man glömmer brytningen av uran och man glömmer att kraftverket både ska byggas och så småningom tas ur drift. Redan 2009 gjorde Stanford-universitetet en studie av olika kraftkällors koldioxidutsläpp sett ur ett livscykelperspektiv. Man fann inte helt oväntat att kolkraft släppte ut mest koldioxid per producerad kWh, 439 gram. Kärnkraft släppte ut 125 gram.
Kärnkraften har med andra ord ungefär en tredjedel av kolkraftens utsläpp, medan vatten, vind och sol har avsevärt lägre utsläpp. Slutsatsen är att kärnkraften definitivt inte är fossilfri. Dags avliva myten om fossilfrihet!