Det är alltid fascinerande att se den republikanska föreningens försök att få en syl i vädret så fort kung Carl XVI Gustaf gör ett besök. 

Senast skrevs det i Eskilstuna-Kuriren att Nyköping inte har något att fira när kungen firar 50 år på tronen. Nykvist och Eriksson hänvisar envist till sin ständiga bibel, ”Därför är jag republikan” av nationalskalden Vilhelm Moberg. De tar upp frasen kring att det i en monarki alltid skapas en anda av undersåtlighet. 

Själva poängen med den konstitutionella monarkin är att monarken står över tid och rum då det är ett symboliskt statsöverhuvud som skapar klarhet och trygghet. En monark ska vara upphöjd för att kunna göra sitt jobb. Det betyder inte att det skapas undersåtlighet bland befolkningen, utan det ställer de demokratiskt valda under monarken som har två viktiga effekter. För det första gör det de folkvalda ödmjuka då de aldrig kan få varken för hög hybris eller bli för auktoritära då det håller statsministerns ego i schack. 

Den andra effekten är att politiker kan fokusera på sitt jobb och slipper stå för den symboliska och ceremoniella delen. Monarken representerar medan politikerna arbetar med politik. 

Hur kommer det sig att fem av de nio främsta demokratierna på 2022 års demokratiindex är monarkier? En majoritet av Sveriges befolkning är dessutom för monarkin. Är det demokratin man värnar om när man samtidigt kämpar för republik så skjuter man sig inte i foten utan i huvudet.

Jag har inget emot republikaner, de vill väl och är oftast trevliga men det är på tiden att vända blad och inse att kampen är förlorad, för Sverige i tiden.