I otaliga insändare, inte minst här i Eskilstuna-Kuriren, har jag gått till storms mot spelbolagen som lockar många i fördärvet med sin förljugna och förföriska reklam. Min kritik riktar sig mot reklamen för kasinospel vi ser i media, till exempel i reklamfinansierade tv-kanaler. Men även den fysiska reklamen som förorenar vår offentliga miljö på reklampelare och busskurer som står på offentlig mark.
Därmed är kommunen till viss del medansvarig för all den här reklamsmörjan som väller över oss och vad den ställer till med. 2022 satsade spelbolagen 3,4 miljarder kronor på reklam. I den summan ingår inte direktreklam och reklam på sociala medier. Man vet naturligtvis att det är en investering som lönar sig. VIP-kunderna (Very Important People) som spelar mest månar man extra mycket om.
1 januari 2018 fick vi en nya lag som slår fast att ”spelmissbruk jämställs med alkohol- och narkotikaberoende” och att ”landets kommuner blir skyldiga att hjälpa drabbade invånare och erbjuda dem vård”. Lagen slår fast att kommunerna har ett ansvar att förebygga spelmissbruk och att hjälpa de som hamnar i speldjävulens klor. Att stoppa spelreklamen borde ses som en förebyggande insats.
Spelmissbruk slår sönder familjer och ekonomin för de spelberoende. Många lockas att ta snabba sms-lån till helt absurda ockerräntor. Ofta slutar det i katastrof när kronofogden knackar på för att driva in alla obetalda skulder. Sedan kan man fråga sig varför kronofogden ska vara hantlangare åt dessa kreditlåneförtag. De borde skylla sig själva när de lånar ut pengar till folk som inte har råda att betala tillbaka. Även om man saknar jobb och är skuldsatt upp över öronen beviljar dessa banditbolag nya lån. Det är bara några knapptryck så har man pengarna på kontot inom några minuter. Till och med mitt i natten kan man ta sådana oseriösa lån.
För mig är det hyckleri och dubbelmoral att kommunen medverkar till spridande av spelreklam samtidig som man, genom lagen, har ansvar för att hjälpa spelmissbrukare ur sitt beroende.
Men det ansvaret vill man inte se och inte ta eftersom vi fortfarande ser spelreklam dyka upp titt som tätt i vårt offentliga vardagsrum.
I kommunfullmäktige har till och med majoriteten röstat ner ett förslag från Vänsterpartiet att förbjuda spelreklam på kommunal mark.
I sin yttersta konsekvens leder spelberoendet till självmord, vilket framgår av en artikel i Aftonbladet 22 maj där ”Ebba tog sitt liv” efter att ha spelat bort allt hon ägde. Och dessutom spelat bort ytterligare 700 000 kronor genom dessa förödande sms-lån.
Till och med efter Ebbas död plingar det till i hennes mobil där hon gång på gång uppmuntras att fortsätta spela. Spelbolaget, i det här fallet nätkasinot Casumo, erbjuder; ”Kom tillbaka Ebba. Vi sätter in pengar åt dig så du kan fortsätta spela”. Det är så ruttet att man inte finner ord.
Nu har det gått 6,5 år sedan den nya lagen trädde i kraft. Det skulle vara intressant att veta vad Eskilstuna kommun gör för att förebygga spelmissbruk och vilken vård och hjälp man erbjuder.
När jag som förtroendevald revisor i kommunen vid ett par tillfällen föreslog att revisionen borde genomföra en granskning för att se hur kommunens vård fungerar när det gäller spelberoende, men även alkohol- och narkotikaberoende, fick jag inget gehör.
Kanske någon som har egna erfarenheter kan berätta hur det står till med kommunens engagemang när det gäller spelberoende. Gör man tillräckligt? Gör man vad som kan förväntas och begäras?