För människor som 1940/45 flydde från Baltikum väcks traumatiska minnen åter till liv. De som har upplevt den sovjetiska ockupationen i Baltikum ser paralleller med vad som sker i Ukraina. Rysslands anfallskrig framkallar smärtsamma minnesbilder. Sovjets terror bombade de baltiska länderna både i februari och mars 1944 där civila var målet för att sätta skräck i befolkningen. Bomber fälldes i Estland, Tallinns gamla stad och i Narva där hela barockstaden från 1600-talet utplånades. Liknade aktioner ägde rum i Lettland och Litauen. 

Efter kriget var det självklart för de sovjetiska myndigheterna att lägga skulden på de tyska trupperna. Vi ser att nu tillämpas samma terrormetod av de ryska styrkorna mot ukrainska städer. Civila mål blir bombernas offer. Ukrainska daghem, seniorhus, operor, teatrar, sjukhus och bostäder får ta del av ryska missiler, med någon förklaring att det någon gång setts militär i området. Samtidigt hävdar den ryska propagandan att det är ukrainarna själva som bombar sina städer och tar livet av sina egna medborgare.

Historien upprepar sig. Sovjetiskt skapade speciallagar där varje medborgare i tidigare självständiga staterna förklarades som Sovjets fiende. Det var helt legitimt att deportera hundratusen civila från Baltikum till sibiriska läger mellan 1940 och 1953. 80 år senare upprepas samma beteende av den ryska ockupationsmakten i Ukraina. Redan har Ryssland deporterat minst 2 miljoner ukrainska medborgare till de östligaste trakterna. Ryska myndigheter hävdar att 2,3 miljoner ukrainska medborgare ”har sökt sin tillflykt” i Ryssland. Ukrainska barn adopteras av ryska familjer.

De sovjetiska soldaternas massvåldtäkter av tyska kvinnor 1944–1945 fungerar som en handbok för de ryska styrkor som nu upprepar samma krigsbrott i Ukraina 2022.

Den ryska propagandan hävdar att det inte är Rysslands fel att det pågår ett krig i Ukraina. Retoriken för maktövertagande är densamma som på 1940-talet. Nu heter det att invånarna i Donbas och Cherson längtar efter att ”enhälligt” få bli en del av Ryssland. 

Hur var det med Sovjetarméns förbrytelser. Blev någon straffad, nej. Däremot mottog de skyldiga militära utmärkelser. Samma sak upprepas nu i Ukraina där våldtäktsmän får motta utmärkelser, för vad? De sovjetiska krigsförbrytelserna utreddes aldrig då Sovjet tillhörde segrarmakterna. Inte heller nu finns det några förhoppningar att ryska krigsförbrytare kommer att straffas.

Riktiga sanna händelser är viktiga i det demokratiska samhällsbygget. Diktaturer däremot skriver om sin historia med lögner för att dölja verkligheten.