Den digitala tekniken breder ut sig i samhället likt en invasiv art. Och det så kallade IT-samhället, blir allt mer auktoritärt och tvingande för var dag. Utrymmet för människor som inte vill, eller inte kan bli digitala, minskar hela tiden. Och den heliga ko som IT-samhället är i samtiden, får bara ingen röra eller störa.
Behöver jag nämna påfundet nu senast, om personer med hemtjänst, som skall tvingas handla mat med hjälp av surfplatta. Därför att några“nytänkande” chefer inom äldreomsorgen ägnat sig åt önsketänkande/glädjekalkylerande kring ekonomiska besparingar som kan göras, bara man inför ännu lite mera IT-teknik i verksamheten…
Jag skulle vilja vinkla till det lite, och påstå att vi som inte är digitala, behandlas som oliktänkande behandlas i auktoritära diktaturer. Med diskriminering, försvårande av livsvillkor och ständiga subtila eller aggressiva krav på anpassning.
Att förlora mycket pengar är ett stort trauma för de flesta människor. Jag tänker nu på de så kallade äldrebedrägerierna. Till de bankföreträdare, som varje gång det står om ett fullbordat äldrebedrägeri i tidningen, ingriper rådigt genom att uppmana de gamla att inte använda dosa, bank-id, koder med mera, på uppmaning av någon annan, och anhöriga att informera sina äldre om detta, vill jag säga; Försök att förstå någon gång. Det går inte att informera bort företeelsen bedrägerier mot äldre. Blir man tillräckligt gammal, börjar minnet svikta. Information ena dagen kan vara borta nästa. Eller om en vecka. Förmågan att hävda sig mot en bedragares påstridighet och enträgenhet, och kunna tänka klart i skarpt läge, är individuell. Men sämre hos mycket gamla (och hos riktigt unga vuxna). Det är Inte bankkunden/brottsoffret som borde vetat bättre. Det är banksäkerheten som brister!
Jag menar. Hur svårt kan det vara att se till så att INGEN gammal människa i Sverige ska behöva bli avlurad sina besparingar? Som det är idag kan vilket obegåvat kräk som helst klara av att genom manipulation först få brottsoffret att använda sin dosa och röja sina koder och bank-id. Och resten, den digitala biten, tycks vara ”a walk in the park” för den kriminelle. Jag säger. Sätt några experter på jobbet, och se till att det blir omöjligt!
Själv har jag inte hunnit bli så gammal, men jag väljer att fortsätta vara non-digital, så mycket och så länge det går. Av säkerhetsskäl och av solidaritet. Än är det inte straffbart att stå utanför den digitala världen. Men snart blir det väl det!