Lars Larsson från Strängnäspartiet levererar den 28 juli en replik i skoldebatten ("Det är skolan som är problemet, inte eleverna"). Han skriver att vår linje att ge större del av resurserna till de skolor som behöver dem bäst är en linje för uppgivenhet. Att vi istället ska lyssna på lärare och rektorer.
Vänsterpartiets politik kommer att ge hårt arbetande och frustrerade lärare och rektorer i den kommunala skolan en större möjlighet att bedriva den pedagogiska verksamhet de vill ha. Larsson blundar för de strukturella problemen och drömmer om att det är att lyssna på lärare och rektorer.
Att vi förespråkar tvålärarsystem, högre löner och mer stödpersonal kan kanske ses som att vi inskränker rektorns frihet, men egentligen pratar vi ju endast om vilka pengar skolan ska få och vad det skulle kunna ge. Den dagliga pedagogiska verksamheten är inget vi eller något annat politiskt parti har möjlighet att styra. Det är inte uppgivenhet, det är skollagen.
Att kösystemet delar upp elever enligt socioekonomiska mönster, att skolpengssystemet idag underkompenserar den kommunala skolan för det extra ansvar den har och att det påverkar skolresultaten är vi inte direkt ensamma om att se. Det är en bild som helt verkar delas av lärarfacket, så om någon behöver lyssna mer på lärarna så är det Lars Larsson och Strängnäspartiet.