I våras lämnade kommunen besked om att Årbyskolans högstadium skulle avvecklas inför läsåret 2025/2026. Hur processen skulle gå till fanns det vid dåvarande tillfälle inga svar på, dessa skulle presenteras först under hösten.
Höstterminens andra vecka hålls ett föräldramöte där avdelningschefen för kommunens 7-9-skolor finns på plats för att informera om förvaltningens plan för eleverna. Frustrerade vårdnadshavare blev dock snabbt varse att någon sådan ännu inte finns. De utlovade svaren uteblev och det enda som faktiskt konstaterades var att eleverna kommer att få välja mellan två, möjligtvis tre, utvalda (ännu okända!) skolor där det ”ska göras plats”.
Detta är ett märkligt uttalande eftersom skolchefen i en intervju till SVT (12/6-24) sa att ”det finns platser på flera olika skolor i kommunen.” I samma intervju nämns även att det är studieresultaten som ligger till grund för beslutet och att förvaltningen måste ”bryta trenden”.
Utifrån det uttalandet är det rimligt att anta att det är skolor med goda studieresultat som kommer att bereda plats för Årbyskolans elever, för vad vore annars anledningen till avvecklingen? Kommunens avdelningschef själv har dock bekräftat att den aspekten hittills inte funnits med i planeringen kring vilka skolor eleverna ska erbjudas plats på.
Vad som kommer att hända med berörda lärare och övrig personal på skolan är också oklart. När beslutet om nedläggningen lämnades i maj lovades det samtidigt att ingen berörd skulle förlora sin fasta anställning – ett uttalande som förvaltningen i dag inte tycks vilja kännas vid.
Samtidigt framkommer det att fackliga representanter inte längre är välkomna på kommunens skolnämndmöten. I ett inslag från Sveriges Radio P4 (28/8-24) bemöts en representant från Sveriges lärare med tystnad från kommunens förvaltningschef och grundskolenämndens ordförande bemödar sig inte ens med att hälsa.
Två högt uppsatta inom kommunen, som ska driva arbetet framåt mot visionen för Eskilstuna 2030, där slagorden bland annat är ”Vi är modiga, jämställda och har tillit till varandra”, bemöter alltså en facklig representant med tystnad.
Det är förkastligt att som förvaltningschef eller nämndordförande uppvisa en sådan nonchalans mot en representant för arbetstagarna i en kommun som i flera år bedrivit arbetet med modigt medarbetarskap, där stora satsningar gjorts på att utbilda samtliga medarbetare för att erhålla ett gemensamt förhållningssätt i kommunen med goda, hållbara möten.
Var finns dessa möten nu?