Det finns två typer av tystnadskultur inom vården.

En där personalen tystas ner av chefer för att de påpekar brister, eller för att verksamheten saknar något. Personalen tystas genom att inte få gehör för sina åsikter, eller att chefen inte bryr sig. 

Den andra typen av tystnadskultur är den som vi läst om på Bolindergården i Eskilstuna, där de boende utsätts för olämpligheter och en tuff gargong. Då vet oftast annan personal vad som pågår men vågar/vill inte säga något för risken att hamna i utanförskap eller få reprimander i till exempel omklädningsrummet. 

Dessa två tystnadskulturer måste upphöra.

De upphör först när chefer och ledning tar det på allvar.