Svar till Gahnertz, Amloh, ForsÄs inlÀgg den 19/5.
LAS, lagen om anstÀllningsskydd har varit föremÄl för diskussion under mÄnga Är. Lagen Àr frÄn 1970 talet dÄ de flesta företag i Sverige var att betrakta som stora och smÄföretagare var ett undantag. Fyra av fem jobb skapas av smÄföretagarna i det Sverige vi lever i idag.
Det problem vi i Centerpartiet vill lösa Àr bland annat att mÄnga anstÀllda fÄr hoppa runt pÄ olika vikariat, eftersom företagarna inte vÄgar anstÀlla personer pÄ en tillsvidaretjÀnst. Det Àr ofta unga och de som Àr nya i Sverige som tvingas till dessa anstÀllningar. Det finns ingen anstÀllningstrygghet om det inte finns nÄgot arbete att gÄ till.
Uppgörelsen i januariavtalet handlar om att om det behövs förÀndringar i lagstiftningen för att fÄ en mer flexibel och trygg arbetsmarknad. I första hand vill vi att det Àr arbetsmarknadens parter som förhandlar fram en reformering, men om de inte lyckas sÄ kommer vi lagstifta för en förÀndring.
Det handlar om att det ska bli mindre byrÄkratiskt nÀr företagen behöver justera antalet anstÀllda, men det handlar ocksÄ om medarbetarnas rÀtt till kompetensutveckling, sÄ man Àr gÄngbar bÄde i befintlig anstÀllning och i framtida anstÀllningar.
Det vi alla vÀrnar om Àr att arbetsmarknaden inte ska styras av diskriminering och godtycke.
Nu nÀr utredningen Àr presenterad sÄ gÄr stafettpinnen över till arbetsmarknadens parter. Fack och arbetsgivare har fÄtt i uppdrag att försöka komma överens om ett eget förslag till reformer. Om de nÄr en överenskommelse, Àr det den lagstiftningen vi kommer stÄ bakom i riksdagen