Svar till signaturen "Berit". Insändaren om bidragstagare publicerad 12/9. 

Ännu en i raden som verkar leva i villfarelsen att människor som går på bidrag är några som bara glassar runt hela dagarna. Det är så långt från sanningen du kan komma för att om du hade haft någorlunda vetskap om hur olika typer av bidragssystem fungerar så borde du också veta att det ställs en hel del krav. Exempelvis människor som uppbär försörjningsstöd har ganska hårda krav på sig på olika vis som jag personligen anser vara direkt oproportionerliga baserat på bidragets storlek.

Exempelvis måste du söka X antal jobb varje månad för att uppbära försörjningsstöd. Och då du gjort det så ska du dessutom visa kontoutdrag och andra begärda dokument varje månad för att få ett försörjningsstöd beviljat, vilket inte heller är någon garanti. Så Berit, det ställs krav.

När denna diskussion kommer på tal så undrar jag varenda gång varför det till exempel inte ställs högre krav på politiker, som har en hel del större summa pengar varje månad än den genomsnittliga bidragstagaren. De kommer och går som de vill i riksdagen där de scrollar ointresserat på sina telefoner 80 procent av tiden, väldiga förmåner såsom fria resor och betalda boenden och mer, och inga som helst typer av förpliktelser som vi "här nere” har. Dessa ”fallskärmar"och pensionssystem efteråt är bara horribla att tänka på.

Tror du dom får avdrag vid frånvaro, Berit? Så det finns en viss ironisk travesti i det hela. Det är sådana ”hårt arbetande” politiker som fattar beslut om hur många smulor de ska bjuda med armbågen en så kallad ”bidragstagare” på varje månad. Jag rundar av med detta, Berit: du kan försäkra dig om att minst 95 procent av dom inte vill leva så med hatten i handen hela tiden. Men för vissa verkar det vara väldigt enkelt, tacksamt och tillfredsställande att sparka neråt.