Det är eftermiddag på akutmottagningen. På en hård stol sitter en gammal man. Han ska varken behandlas eller undersökas. Han följde med sin sjuka fru och inte kunde stanna hemma ensam. Anhöriga försökte förgäves ordna en trygg lösning åt honom via kommunen innan de kom in. Men det är ofta brist på akuta lösningar, vilket resulterar att äldre läggs in på vårdavdelningar för flera dagar i väntan på vårdplanering. Det innebär även långa timmars väntetid på akutmottagningen. Sjukhusvistelse kan många gånger förvärra den äldres hälsotillstånd då vanligt att förvirring uppstår och fallrisken ökar i främmande miljöer.
Enligt SBC (2018) kommer antalet äldre över 80 år ökas med cirka 50 procent inom kommande 10 åren. Socialstyrelsen beräknade 2020 antalet personer med demenssjukdom i Sverige vara 130 000–150 000 samt att antalet förväntades fördubblas fram till 2050. Den växande gruppen ställer större krav på resurser, kompetens, tillgänglighet inom både hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.
År 2018 trädde även en ny lag i kraft med syftet att färdigbehandlade patienter med behov av insatser från bland annat socialtjänsten och kommunal hälso- och sjukvården ska kunna lämna slutenvården snabbare. Vårdavdelningar och akutmottagning är 24–7- verksamheter där vårdbehövande strömmar in dygnet runt i alla dagar. Flaskhalsar uppstår under vårdtiden på grund av platsbrist inom korttids/vårdboenden samt under helgdagar när vårdplaneringar ej kan hållas, hemtjänst ej kan ta emot nya patienter osv.
Kommunerna och biståndskontoret behöver också ställa om och utöka sin verksamhet för att kunna möta efterfrågan som resulteras av den demografiska utvecklingen som pågår. Snabbare vårdplanering i hemmet och uppstart av insatser eller flytt till boende.
Kvarboendeprincipen har lett till att antalet platser inom äldreboenden har minskat kraftigt medan efterfrågan har stigit på grund av den demografiska utvecklingen. Missförstå inte, det är suveränt att man kan få mycket avancerat hjälp hemma och att man inte tvingar äldre flytta mot deras vilja. Men ett mynt har två sidor. Många äldre önskar inget annat än att få leva i social gemenskap och trygghet såsom socialtjänstlagen beskriver.
Dygnet runt hemtjänstinsatser är inte likvärdiga med trygghet och social gemenskap. Trygghet är något man upplever själv, men sällan tas hänsyn till. Den ensamma, isolerade äldre blir idag bara en i statistiken och kanske inte kan göra sin röst hörd. Men imorgon blir vem vet, kanske du som sitter i samma sits?