Ekonomiska kollapser är inte oundvikliga?

Kanske undrar du varför politiker inte lyckats förutse och undvika den ekonomiska och sociala kollaps som nu ödelägger Sverige och Europa, skriver Christer Nylander.

Kanske undrar du varför politiker inte lyckats förutse och undvika den ekonomiska och sociala kollaps som nu ödelägger Sverige och Europa, skriver Christer Nylander.

Foto: Magnus Andersson/TT

Insändare2022-10-11 21:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kanske undrar du varför politiker inte lyckats förutse och undvika den ekonomiska och sociala kollaps som nu ödelägger Sverige och Europa.  Svaret är brist på klokhet i form av begränsad helhetssyn, kortsiktigt tänkande, räddhågsenhet, degenererade värderingar, och undermåliga rådgivare. Nu sitter Sverige och världen fast i ett enormt skuldberg som med det ökande ränteläget är ohållbart. 

Om räntorna sänks eller helikopterpengar nyttjas, för att mildra situationen, ökar inflationen ytterligare. Hur politiker än gör blir resultatet massor av företagskonkurser, massarbetslöshet, kraftig bantning av den offentliga sektorn och mängder av privata konkurser.

Kapitalförstörelsen kommer att bli ofantlig liksom det privata lidandet. Var denna utveckling nödvändig? Nej! Varför? Frågan har minst två svar. För det första kan en ekonomi inte vara beroende av ständigt ökande lån för att existera, eftersom dessa finansbubblor måste spricka. Detta borde politiker förstå. För det andra är räntehöjningar inte ett effektivt sätt att minska inflationen eftersom både konsumenter och producenter drabbas, det vill säga efterfrågan kan fortfarande vara högre än utbudet.

Det borde riksbanken förstå. Varför inte skapa en praktiskt användbar nationalekonomi så att vi slipper dessa ekonomiska kollapser! Nationalekonomi är egentligen ganska enkelt. Kapitalbalansen mot utlandet, det vill säga handel och kapitalrörelser, bör vara neutral.

Underskott är givetvis ett problem men även långsiktiga överskott, eftersom andra länder drabbas. I övrigt kan ett land teoretiskt prioritera hur arbetskraften används så att befolkningens livskvalitet optimeras. Sverige är inte ens i närheten av detta tankemönster! Mycket mer kreativitet och klokhet krävs.