Min son är nu hemma från skolan för femte veckan i rad. Han har under hela högstadiet utsatts av andra elever, och under detta läsår framför allt av sina klasskamrater. Man får inte vara annorlunda, utan måste passa in i normen.
Detta gör att både han och jag har fått nog! Jag som mamma, tänker inte låta honom tryckas ner mer och få höra alla dessa glåpord och utfrysning, som han fått uppleva praktiskt taget dagligen. Det som är så fel är att det är han som går miste om sin rätt till utbildning, som kommer att få underkänt i alla ämnen och som inte kan gå i skolan, fast han egentligen inte vill något hellre. Medan de som utsätter honom kan fortsätta sin skolgång utan några konstigheter.
Det enda skolan gör, är att prata med eleverna och ibland med föräldrar, men trakasserierna fortgår. De försöker även få tillbaka min son till skolan, men utan att kunna presentera någon slags åtgärdsplan.
Att skolan nu står inför ännu fler neddragningar, gör inte skolan till en tryggare plats för min son, och andra utsatta elever. De vuxna hinner inte med att se allt som händer som det är nu, och det kommer inte bli bättre! Jag önskar att ni politiker som är beslutsfattare, bara för en dag fick känna den klump i magen som jag och min son känt varje morgon i snart två år.