En promenad i en död stad

 Det är med sorg i hjärtat jag promenerar genom min stad idag. Hela centrum är så gott som dött. Skriver signaturen "Eskilstunabo sedan födseln".

Det är med sorg i hjärtat jag promenerar genom min stad idag. Hela centrum är så gott som dött. Skriver signaturen "Eskilstunabo sedan födseln".

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2021-05-27 05:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag är född i Eskilstuna på 50-talet. Jag minns stadens levande centrum. Det fanns rikligt med butiker som saluförde allt möjligt, skor, handskar, underkläder, hattar (vem minns inte Damhatten vid Fristadstorget som sydde upp hattar på beställning), symaskiner, blommor, godis, mjölk, kött, kläder, radioapparater, grammofonskivor (man fick till och med gå in i ett bås och lyssna innan man köpte något), tobak, musikinstrument, möbler mm.

Det fanns till och med en liten tant vid Rådhusbron som tillverkade tygklädda knappar på beställning. Vi hade en järnhandel, speceriaffärer, en saluhall och en stor torghandel två gånger i veckan. Det fanns caféer med levande musik och restauranger med vita dukar och levande ljus, dit man gick när man skulle "äta fint".

 Det är med sorg i hjärtat jag promenerar genom min stad idag. Hela centrum är så gott som dött. Om man inte ska klippa sig, köpa medicin eller glasögon, och det gör man ju inte varje dag, finns ingen anledning att göra ett besök. Varför det har blivit så här vet jag inte. Det får någon annan svara på. Jag bara önskar att vi kunde få tillbaka ett levande centrum igen.