En skola för Tommy och Annika men inte Pippi

När jag läser om högerns förslag om förändringar av den svenska skolan funderar jag på vilken typ av elev de har som ideal. Fokus verkar vara tystnad, respekt för auktoriteter och bestraffning. Elever ska gå längre i skolan, få mer läxor och det ska ställas höga krav på dem. Idealet verkar vara en målbild av en skola som för tankarna tillbaka till 1900-talets början. 

De elever högern ser framför sig verkar vara Tommy och Annika i Astrid Lindgrens berättelse om Pippi Långstrump. Syskonen som tidigt lärt sig att respektera äldre, göra som de blir tillsagda, sitta still och inte ifrågasätta. De vet sin plats i samhällets- och skolans hierarki och vad som händer när man avviker.

Men vad händer med Pippi i högerns skola? Hon som inte kan sitta still, men vars kreativitet, spontanitet och självständighet smittar av sig på andra. Hon som inte har någon förståelse eller respekt för auktoriteter och gällande strukturer. Tyvärr verkar Pippi glömmas bort i högerns konformistiska idealbild.

Tyvärr finns det ingen plats för Pippi i högerns skola. Hon skulle klassas som ett problembarn från dag ett. De höga kraven och förväntan på konformism skulle kväva hennes energi och personlighet. Skolgången skulle vara fylld av kvarsittningar, skolk och hopplöshet. Slutligen skulle skolgången resultera i ofullständiga betyg och en skola och samhälle som vänder henne ryggen. 

Denna ansvarslösa politik har helt missat vad som driver samhället framåt och som ligger till grund för det svenska välståndet. Det är inte friskolor och auktoritära strukturer, utan det högern kallar flumskolan. Att individen får tänka själv och som ger plats för individuell reflektion och lärande. 

Det svenska samhället behöver personer som Pippi, det är hon och personer som hon som driver utvecklingen framåt. Kreativa personer som hon vågar ifrågasätta auktoriteter och gällande strukturer. Men för att tänka utanför boxen behöver man vara fri i tanken och fostras i sådan anda. Målet med högerns skolpolitik är tyvärr det motsatta. Tommy och Annika må vara toppstudenter med höga betyg, men det är inte de som driver samhället framåt.

Skolan är avgörande för Sveriges framtid, för det krävs kreativa elever, inte konformism och auktoritetslydnad.