Oavsett från vilket väderstreck en besökare närmar sig staden, möts denne av intressanta företeelser att vila ögonen på. Bilturisten som kommer från söder får fascineras av det för länge sedan nerlagda värdshuset, tidigare hotellet, flyktingförläggningen, motellet etc. Allt omgivet av vajande ogräs och div skräp.
Resande från norr får snart syn på ruinen av en bensinstation som stått i nuvarande skick, länge, länge. Sevärdheten har på senare tid inhägnats med ett högt staket. Det gäller ju att skydda stadens attraktioner från åverkan. Sedan ett antal månader har vi ett nytillskott också. På granntomten till bensinstationen finns nu en tom f.d. livsmedelshall i form av en stor plåtlåda, färglagd i klatschigt slagskeppsgrått. Hur lång tid får invånarna njuta av denna syn månntro ? Troligtvis, länge, länge.
Den som inte åker bil ska inte gå lottlös. Tågresenären som kliver ut från Flens vackra stationsbyggnad kan inte missa det tidigare gatuköket, numera en fyrkantig låda inslagen i vit plast, likt ensilagerullarna på lantbrukarnas åkrar, fast fulare. Detta har vi Flensbor sett, länge, länge.
Kommunens slogan är "Sörmlands hjärta". Osökt framträder en vision av en helt annan del av kroppen, när man som ortsbo tvingas se detta varje dag, året runt.