I sitt svar angående kyrkoproblemen i Västra Rekarne (24/4) skriver biskop Johan Dalman att han både ser och hör vad som händer – men att han inte kan agera. Det betyder alltså att kyrkans folk kan bete sig hur som helst med biskopens goda minne.
Det borde vara besvärande för en biskop att ha präster och politiker som inte bryr sig om att leva efter vare sig det åttonde eller tionde budordet och inte heller efter den gyllene regeln. De flesta av oss vanliga människor försöker leva efter dessa kloka ord.
Den grundlagsskyddade yttrandefriheten ifrågasätts. Hur kan det ens vara möjligt att medarbetare tvingas skriva på papper om att de ej får yttra sig. Vad är kyrkan rädd för?
I en debattartikel skriver kyrkopolitikerna att man aldrig kan tumma på en bra arbetsmiljö för de anställda. Det är ett oerhört märkligt konstaterande att arbetsmiljön blivit bättre när ett antal synnerligen viktiga parametrar blivit sämre. Har kyrkorådet sett hela undersökningen?
Det tar tid att bygga upp förtroende, men det går väldigt fort att rasera det på det sätt som nu skett.
Kyrkans ideella medarbetare känner sig svikna efter alla turer och det finns flera exempel på kyrkomedlemmar som varken vill gifta sig eller bli begravda av präster från Eskilstuna församling.
Nu är det dags att kyrkorådet sätter ner foten och tar ett rationellt beslut. Förtroendet för församlingsledningen är förbrukat.
Kyrkorådet kan inte fortsätta att försvara galenskaperna. Det är dags att vakna och försöka stoppa trenden med utträden ur den kyrkliga gemenskapen.