Vid strandkanten, där vatten och land möts, finns det rikaste djurlivet. Hur mycket hänsyn tas till det när vi bygger vid stränderna som vi gör nu? Eller är vår egoism och pengar viktigare än livet i vår natur? Det talas nu om att vår artrikedom minskar så att var åttonde art är på väg att försvinna.

Ska man ta ett exempel så tycker många att frömjölet vid strandkanten är otrevligt. Egentligen är det näring till vattenloppor, som i sin tur är näring till nykläckta fiskyngel.

Allt hänger ihop och många tycker att vår strandkant som vi städar så väl gör väl ingenting. Men utvecklingen och mängden av bebyggelse vid stränder kan inte tas med axelryckning.

Varför fyller inte svalorna sommarhimlen längre? Varför kan vi köra 50 mil med bilen utan nämnvärt med insekter på den?

Hade det varit naturligt med gräsmattor vid sjökanten, då hade väl stugägarna inte behövt göra sådana.

Ska vi försöka ändra på vår natur till det vi trivs med?

Eller ska vi njuta av naturen som den är?