I en artikel i Eskilstuna-Kuriren den 6 april 2020 under rubriken ”Kyrkoherde försökte tysta tidigare anställd”uppger en tidigare anställd i Västra Rekarne som vid den tidpunkten inte tillhörde Eskilstuna pastorat att hennes nuvarande arbetsledare, en kyrkoherde på Gotland blivit uppringd av kyrkoherden i Eskilstuna pastorat. Kyrkoherden i Eskilstuna uppmanade kollegan på Gotland att uppmana den anställde att inte uttala sig i medier. I artikeln uppger eskilstunaprästen att han även har kontaktat andra kyrkoherdar i Sverige vars medarbetare gjort inlägg i media. Han uppger att hans agerande handlar om omsorg om ”vår kyrka”, en sorts Mc Cartyism. Kanske lämpligare att riktlinjer om sekretessområden inom den Svenska kyrkan tas på central nivå. 

Vidare uppger den tidigare anställde, numera kantor på Gotland att tidigare kollegor till henne i Eskilstuna får skriva på ett tystnadspliktsavtal som förbjuder dem att tala om sin organisation utanför arbetsplatsen och att många är rädda för represalier. Vad anser kyrkofullmäktige om detta? 

I ett protokoll från den 9 september 2019 uppmanas ledamöterna i Eskilstuna kyrkofullmäktige att under rubriken reflexionsynpunkter inkomma med synpunkter på ett antal områden. Dessa skall sändas till precidiet för att senare diskuteras. 

I varje pastorat skall dessutom finnas en församlingsinstruktion som anger ansvarsfördelningen mellan pastorat och församlingar, instruktionen skall sedan sändas till stiftet. Någon sådan instruktion är ännu ej klar i Eskilstuna.