Med anledning av Senior Materials dispens för användande och utsläpp av metylenklorid, som godkänts i Mark- och miljödomstolen, så ställer jag mig frågan: Hur bråttom har vi med den ”gröna omställningen”?
Är den gröna omställningen grön eller är den mer grå?
Självklart ska vi hitta bra sätt att göra omställningen grön, men det får inte ha vilket pris som helst! Varför har vi så bråttom? Så bråttom att vi till och med hoppar över skadliga risker?
Parallellt med detta utreds tre dödsfall i Northvolts fabrik i Skellefteå. Tre till synes friska människor, med den gemensamma nämnaren att de arbetade på samma fabrik.
Nu vet vi ju ännu inte vad som är orsaken men det är synnerligen allvarligt!
Man har gjort djurförsök på metylenklorid och där har djuren utvecklat cancer. Metylenklorid som förbjöds i Sverige för nästan 30 år sedan!
Varför kan vi inte vänta tills vi har säkrare och bättre utrustning, alltså en grön utrustning så att omställningen är genuint grön? Inte grå.
Varför har vi så bråttom?