Förslaget om att drogtesta kommunpersonalen röner intresse även i våra riksmedier. Malin Siwes krönika i Expressen, ”Kommuner ska inte uppfostra sina anställda”, fick mig att tänka tillbaka på min tid inom kommunen.
Jag började i Eskilstuna för ca 10 år sedan. Efter någon vecka fick jag och andra nyanställda gå en introduktion som gavs av förvaltningens HR-avdelning. Där fick vi grupparbeta runt ett antal frågeställningar. Exempel på en fråga: ”Du har planerat en semester, men din arbetsgivare vill att du jobbar just de veckorna. Hur agerar du?”. Den gruppen jag jobbade med invände att frågan är för ospecificerad för att besvara. Pratar vi beviljad semester, en Australienresa eller en vecka där en begravning ingår? Problematiserandet uppskattades inte av den närvarande HR-chefen.
Under en träff med andra enheter i förvaltningen påbjöds gruppdiskussion om vikten av att ha högt i tak och att kunna påtala felaktigheter. En av gruppdeltagarna berättade att hen just gjort detta, vilket lett till inkallande till chefen för korrigerande samtal ett antal gånger. Så många gånger att hen till slut insett att priset för att lyfta frågor blev för högt för vederbörandes psykiska hälsa.
Lyfte jag exempelvis en fråga på APT blev jag inkallad till chefen för att få frågan om jag inte kunde ställt den i enrum utan åhörare. Ansökte jag om semester i god tid, drogs beviljande ut på tiden och ansökan misstänkliggjordes. Addera korrigerande samtal med stängd dörr. Rigorös kontroll av hur arbetstiden fördelas.
Bemötandet gav insikt: I Eskilstuna kommun är den anställde inte en mogen och kunnig vuxen människa. Man bemöts med skepsis och kompetens är ointressant. Detta blev extra tydligt när jag satt vid en chefsrekrytering som facklig representant och en sökande avslogs med motiveringen att ”kommunen värdesätter lojalitet”. Fler exempel på internaliserat kunskapsförakt: läs senaste tidens debatt mellan avgående stadsarkitekt och kommunalrådet.
Tillägg kraftiga nedskärningar samtidigt som kommunalråd slår sig för bröstet och menar att dessa inte ”ska drabba Eskilstunaborna på något sätt”.
Mitt exempel må vara anekdotiskt och ej representativt för kommunens personalpolitik. Är min gamla arbetsplats en anomali är jag bara glad. Idag jobbar jag inte i kommunen utan på en arbetsplats där jag blir betraktad som en kapabel och kompetent vuxen människa.
Och nu: ytterligare kontroll av medarbetarna. Säkert ett sätt att bli den där attraktiva arbetsgivaren man vill vara.