Svar på insändarna om Eskilstuna energi och miljö den 7/10, 9/10 och den 10/10.

En utförsäljning är när någon rear ut allt vad man har till ett underpris. Gör sig av med rubbet. Slumpar iväg det. Att göra det med våra gemensamma tillgångar finns inte på kartan i Eskilstuna. Att hävda det är att medvetet missförstå och vantolka. Det är synd för debatten. 

Eskilstuna står inför enorma investeringar i bland annat nya skolor och äldreboenden. Miljarder kronor årligen. Redan nu skjuter skulderna i höjden. Och vi står inför stora räntehöjningar. Det kommer obönhörligen att äta upp resurserna till välfärden. Nya skolor kostar mycket. Skolpengen äts då upp av hyror, med konsekvensen att barnen får färre lärare. Vi behöver ge våra barn bättre, inte sämre, möjligheter till en bra uppväxt. Det visar inte minst verkligheten oss. Inte heller kan vi avstå från att investera. Det styrs av behoven. 

Att i ett sådant läge utreda och se hur och om vi kan använda en mindre del av våra gemensamma resurser för att klara detta, utan att förlora något. Utan att sälja ut. Är rimligt. 

Genom att hitta en samarbetspartner som kan deläga 49% eller mindre så skulle många saker kunna åstadkommas. Dels skulle kommunen som ägare av 51% eller mer fortfarande bestämma över bolaget. En partner skulle kunna bidra med intressanta affärsområden som ger mervärden till Eskilstuna. Så som elproduktion eller annat som går att tjäna pengar på och som bidrar till att kunna flytta fram positionerna och arbetet för bolaget vilket är svårare som helt kommunalt bolag där man inte kan konkurrera hur som helst. Idag måste exempelvis lokala företag vända sig till andra bolag för att få upp laddstolpar snabbt nog. Det duger inte. 

En partner skulle också, klokt ordnat, kunna göra det svårare att på riktigt sälja ut och förlora kontrollen av verksamheten om någon skulle komma på den dumma idén i framtiden. 

Rimligtvis är en sådan partner någon som förvaltar pensionspengar. Så kallade institutionella ägare som inte jagar skyhöga och kortsiktiga vinster utan är stabila och långsiktiga, ofta mer än vad till och med kommuner kan vara. Det blir alltså fortsatt medborgare som äger även en minoritetsandel. Dock fler än bara Eskilstunabor. 

En partner kan också bidra med erfarenhet och kompetens och blir med på att dela på kostnader för investeringar som kan göra bolaget än mer effektivt, lönsamt och därmed på sikt ge högre vinst tillbaka medborgarna i Eskilstuna än idag. 

Men först ska detta utredas noga. Inget korkat kommer att göras så som i andra kommuner som faktiskt sålt ut verksamheten. Det skulle jag och Socialdemokraterna aldrig medverka till. 

I Eskilstuna handlar det om omtanke om att bolaget ska kunna utvecklas och kliva fram än mer i omställningen för klimatet, att kunna hålla låga taxor också i framtiden, att fortsätta ge pengar åter till medborgarna varje år, att kunna minska kommunens lån så att skolans pengar räcker till fler lärare. Att pengarna vi byggt upp ska tjäna medborgarnas behov. Och att verksamheten står under fortsatt demokratisk kontroll. Och gärna att ett större skydd för framtida utförsäljning kan skapas. 

Den som med sansade ögon sätter sig in i vad det är som egentligen föreslås och tar det till sig inser snart nog den stora skillnaden mellan andra kommuners fadäser och vad som resoneras kring här i Eskilstuna. Man måste kunna se den skillnaden. 

Vi säljer aldrig ut. Vi utvecklar, förbättrar och behåller kontrollen.