Läste nyligen i bladet om socialdemokraten Hans Bergströms upprördhet över att det inte längre finns några tiggare som kan anlitas för att ta hand om pantburkar. Slutsatsen som dras är att bristen på tiggare inte har någon som helst koppling till det tiggeriförbud (eller rättare: till den mycket egendomligt formulerade ordningsregeln om ”passiv pengainsamling”) som gäller i Eskilstuna.
Alla tillfrågade i artikeln är överens om att de troliga orsakerna till uteblivna tiggare är helt andra och Bergström menar med stöd i detta att den påhittade regeln skall tas bort. Varför behålla något som är en helt meningslös åtgärd för det syfte som avses?
Så långt är det nästan begripligt och man kan väl hålla med Bergström när han konstaterar att hela saken nog borde vara en ickefråga under rådande omständigheter.
En annan som tillfrågats i artikeln är Socialdemokraternas starke man Jimmy Jansson. Han är således också tydlig med att effekten av den märkligt benämnda regeln är marginell om ens existerande. Jansson väljer däremot att spekulera i eventuella omsorgsbehov som skulle tillgodoses om det skulle dyka upp stora mängder tiggare utanför Ica. En hedervärd kamp mot trafficking och grovt våld döljer sig i att det kostar ett par hundralappar att tigga.
Om Jansson har någon saklig uppbackning för dessa antaganden förefaller oerhört tveksamt men han tycker uppenbart det känns så pass bra att säga att det motiverar att upphöja regeln till en modell.
Och inte nog med det!
Det finns förmodligen en god socialdemokratisk tanke i att sälja in ”modellen” till Tidölaget nu när dessa tydligen har svårt att hitta en väg att införa SD:s tiggeriförbud. Man hoppas att detta inte är ett exempel på när en sorts socialdemokrat försöker bidra till populistisk symbolpolitik?
Det troliga är att jag fått det här om bakfoten för inte ens Ulf och Jimmie köper väl ett påhitt som är dokumenterat verkningslöst bara för att verka handlingskraftiga i en ickefråga.
Eller?