Som före detta anställd i Eskilstuna kommun där jag arbetade med personalhälsovård kan jag inte undgå att starkt reagera på Jimmy Janssons nedlåtande uttalande över de tre fackförbundens gemensamma skrivelse rörande kommande nedskärningar inom förskola, grundskola och gymnasium.
Jag vill understryka att jag inte uttalar mig i sakfrågan, nedskärningarna, utan om den politiska ledningens förhållningssätt till en personalgrupp som numerärt torde kunna räknas i tusental.
De aktuella fackliga organisationerna har inte på två månader, trots påstötning, fått svar på sin skrivelse, varken skriftligen eller muntligen, utan Jimmy Jansson väljer att ge svar via Eskilstuna-Kuriren. Detta skall ses mot att han samtidigt nedlåtande undrar om facken vill säga upp samverkansavtalet!
Han anser skrivelsen är oseriös, innehåller felaktigheter och handlar om gyttjebrottning. Därför har Jimmy Jansson, kanske tillsammans med andra i kommunledningen, medvetet valt att inte svara på skrivelsen. Samtidigt som herr Jansson framför dessa omdömen så efterlyser han att samma personalgrupp skall komma med konkreta budgetförslag. Är det ett rimligt krav?
Min tolkning av det hela är att en hårt pressad, lojal och ansvarstagande personalgrupp, i en skrivelse gett uttryck för stor oro inför framtiden, en oro som av arbetsledningen, ytterst politikerna, borde tas på största allvar.
Må vara att skrivelsen innehåller felaktigheter eller missförstånd, men det borde ha mötts av kommunledningen med ambitionen att snarast tydliggöra budskapet och leva upp till vad, jag antar, samverkansavtalet med facken innehåller.
Att inte seriöst bemöta personalens oro över sitt arbete och arbetssituation är ett grovt misstag och att i närmaste omyndigförklara densamma är oförlåtligt. Detta är oansvarigt och kan komma att kosta kommunen – i många avseenden – massor.