Så här står vi nu, med en tysk energipolitik som tycks vara mer av ett utopiskt drömprojekt än en realistisk plan. Tyskland, som länge hyllats som Europas ekonomiska motor, har nu byggt ett maskineri som går på vad man hoppas ska vara framtidens bränsle – förnybar energi. Problemet är bara att verkligheten inte riktigt håller jämna steg med ambitionerna.
När den tyska regeringen föreslår att företag ska anpassa sin elförbrukning efter hur vindarna blåser och solen skiner, känns det som att någon i Berlin har tagit steget över i fullständig galenskap. Det är en sak att satsa på förnybart, men att förvänta sig att tung industri ska följa väderleksrapporten för att avgöra när de ska dra igång produktionen är – minst sagt – optimistiskt.
Och visst, vem behöver kontinuerlig elförsörjning när man kan köra fabriken bara när det blåser? Volkswagen kan väl bygga sina bilar på torsdagsmorgnar när vinden är som bäst, och kemiföretagen kan tajma sina mest kritiska processer till soliga eftermiddagar. Vad kan möjligtvis gå fel?
Kostnaden för detta energipolitiska experiment, som nu uppskattas till över 13 000 miljarder kronor, är hisnande. Det är en siffra så stor att den är svår att greppa, men för att sätta det i perspektiv: med de pengarna skulle man kunna bygga 136 nya kärnkraftsreaktorer. Men i stället ska industrin nu ta smällen, och vi alla vet vad som händer när stora företag börjar fly fältet på grund av orimliga energikostnader – jobben försvinner, investeringarna sinar, och till slut får hela ekonomin betala notan.
Så vad innebär då detta för Sverige? Vi har ju länge lutat oss mot Tyskland som en viktig handelspartner, och när deras industri stapplar, får vi också känna av det. Och när vi, ja i alla fall våra folkvalda politiker, själva lagt ner fullt fungerande kärnkraftsverk i förtid, kan vi undra vad den slutgiltiga kostnaden för denna politik blir på vår egen hemmaplan.
Kommer vi stå här med samma problem som Tyskland, eller lär vi oss överhuvudtaget något av deras misstag?
En sak är säker, när vinden inte blåser och solen inte skiner, kommer vi alla att önska att fler hade tänkt lite längre än bara till nästa val.