Replik på insändaren "Totalkostnaden mer intressant än antalet räkningar", som i sin tur var en replik på insändaren "En elräkning räcker!", båda publicerade tidigare i januari.

Tack Stefan, för dina synpunkter på min insändare. Visst är det så, som du skriver, att det är den totala kostnaden för elräkningen som är intressant och att det är tämligen ointressant med antalet elräkningar. Problemet är, som jag försöker beskriva, när regeringen vill subventionera kärnkraftsproducerad elektricitet. Du får en elräkning från elleverantören och en annan från staten via skattsedeln och att den statliga notan mörkas för elkonsumenten.

Vidare upprörs du över ett tidvis högt elpris och föreslår utbyggnad av ”trygg baskraft, kärnkraft”. Du, liksom vår förträffliga regering, föreslår utbyggd kärnkraft för att hålla elpriserna på en stabilt låg nivå. Jag kanske har begränsad intellektuell kapacitet, men jag kan för mitt liv inte begripa hur man tror sig kunna åstadkomma låga elpriser genom att producera el på ett sätt som är minst dubbelt så dyrt som andra produktionsformer här i landet. 

Du upprörs även över att vi här i landet lagt ner ”fullt fungerande kärnkraft”. Då måste vi komma ihåg att, åtminstone beträffande stängningen av de två senaste reaktorerna, skedde det på ägarens initiativ. Man insåg att dessa reaktorer hade passerat tiden för såväl teknisk som ekonomisk livslängd. De var med andra ord olönsamma och inte säkra att driva vidare.

Man ska nog vara försiktig med begreppet ”fullt fungerande”. Det kan betyda att de fungerar, men är osäkra. Kanske kan man jämföra med det ryska inrikesflyget. Planen är fullt fungerande… tills de ramlar ner. 

När man på 60-talet planerade för byggande av kärnkraft gjordes prognoser om ett elbehov som var nästan fyra gånger så stort som den största konsumtion av el som vi någonsin haft i landet. Man planerade för 24 reaktorer. Lyckligtvis blev bara hälften av dem byggda. Man ska vara försiktig med prognoser, i synnerhet om man tänker sig använda skattebetalarnas pengar för att förverkliga dem. 

Visst ser vi nu framför oss ett väsentligt ökat behov av el för att klara den gröna omställningen. Den största förväntade ökningen beror på stort behov av el för att göra vätgas till produktionen av fossilfritt stål. Denna vätgas kan mycket väl produceras med el som varierar i tillgång över tid, eftersom man producerar för att lagra. Man kan till och med omvandla ett vätgasöverskott tillbaka till el för mera traditionell användning.