Mattias Bäckström Johansson (SD) Energipolitisk talesperson har i EK 24 juni framfört argumentet att kommunerna ska behålla vetorätten för byggnation av vindkraft. Som situationen är idag kan projektplanering pågå i 15 år med tillstånd och överklagande processer. I slutänden kan kommunen utan motivering säga nej. Så kan vi inte hantera vårt framtida energibehov.

Vindkraft är ett intrång i vår miljö på samma sätt som vägbyggen kraftledningar, mobilmaster och handelsplatser. Vissa saker tar vi för givna såsom vägar och el. Nu lever vi i en tid där klimatkrisen finns men där fortfarande inte mycket görs för att hindra en fullständig katastrof. Det är med andra ord bråttom. Tyvärr har vi valda politiker i vårt land som inte insett allvaret och till den gruppen får Sverigedemokrater räknas. Det ekar ganska tomt att markera att uppförandet av vindkraftverk fördärvar natur- och kulturvärden, estetiska samt landskapsbildsmässiga värden. Klimatförändringarna är i sammanhanget ett större hot som skoningslöst förändrar dessa värden ned torka och bränder. Påståendet att det finns grön kärnkraft är löjligt. Kärnkraften är knappast grön och miljövänlig då det giftiga avfallet ska vaktas i 200 000 år utan att vi vet om det är möjligt.

Jag tog mig tid att titta på Naturvårdsverkets siffra att 36 000 fåglars död orsakats av 5 000 vindturbiner. I Forskning och framsteg 2019/10 anges att det häckar ungefär 70 miljoner fågelpar varje år i Sverige. När ungarna är flygfärdiga på sensommaren finns det drygt 350 miljoner fåglar här. Våra tamkatter fångar uppskattningsvis 13 000 000 av dem, omkring 4 procent av fåglarna. I sammanhanget är vindkraftens andel av fågeldöd närmast noll.

Jag har inte hört skarpa klagorop på att katterna utgör något hot mot fågelbestånden som helhet. Ungefär 80 procent av säsongens ungar överlever inte till nästa häckningssäsong

Om Sverigedemokraterna är så beskyddande när det gäller fåglarna borde de uppmärksamma "Lagen om tillsyn över hundar och katter"(2007:1150) Första paragrafen lyder: ”Hundar och katter skall hållas under sådan tillsyn och skötas på ett sådant sätt som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter.