Nils Ronquist skriver i Eskilstuna-Kuriren den 27/9 under rubriken ”Ebba Busch har inte alla kristdemokrater på sin sida”, och anser att Busch och andra har blivit ”förvillade” av min bok Modern konservatism (Recito 2020). Jag känner inte till om Busch har läst min bok. Men jag skulle hålla för troligt att hon stödjer sig på KD:s principprogram när hon söker samarbeten på konservatismens politiska fält. 

Min bok bygger på 109 böcker om och inom konservatismen, varav inga partiprogram. Där presenteras konservatismens filosofi och idéer med stöd i 378 fotnoter, främst med stöd i internationellt välkända konservativa tänkare såsom Edmund Burke, Friedrich Hegel, Russell Kirk, Michael Oakeshott och Roger Scruton. Jag har där identifierat 30 bärande idéer för konservatismen som ideologi. När jag nu läser KD:s senaste idéprogram från 2017 hittar jag 26 av dessa principer representerade. I SD:s motsvarande program hittar jag 25 av dessa principer, och i M:s 21. 

Enligt min mening kan alltså Ebba Busch söka politiska samarbeten med stöd av konservatismen med både självsäkerhet och framgång, eftersom KD är det mest konservativa partiet i Sveriges riksdag och både M och SD idag betraktar sig såsom liberalkonservativa respektive socialkonservativa. Konservatismen är ”en bred kyrka”, det framgår inte minst av de stora skillnader som finns mellan KD:s och SD:s partiprogram – där alltså båda ändå ger uttryck för 26 respektive 25 av konservatismens 30 bärande idéer. 

Ett skäl till likheterna mellan konservatismen och kristdemokratin är att både konservatismens lärofader Edmund Burke och den kristdemokratiska ideologin bygger på naturrätten. Ett skäl till att de som har varit med i KD sedan 1960-talet, som Nils Ronquist, inte gillar konservatismen, är därför att många frikyrkliga inte känner samhörighet med naturrätten.