Häromveckan nåddes vi av nyheten att Eskilstuna kommun kan komma att behöva varsla uppemot 75 barnskötare för att minska kostnaderna i förskolan med 40 miljoner kronor och därmed få ekonomin i balans.

Om man tillhör den breda yrkesgruppen människor som arbetar med människor vet man att det, vid det här laget, uttjatade uttrycket “få ekonomin i balans” oftast betyder att man får förbereda sig på ytterligare sämre arbetsmiljö och förutsättningar att utföra sitt arbete med gott samvete.

Vi skulle vilja veta hur Eskilstunas politiker med ansvar för förskolan tänker när man funderar på att skära ned på personal som varje dag ser och möter kommunens barn med nyfikenhet, tålamod och respekt. Visst, barngruppen ser ut att minska med 200 barn, men man skulle behöva kisa rätt hårt för att se att förskolan (och annan valfri skolform för den delen) är överbemannad som den är nu. Om Eskilstuna kommun kan skära ned på 75 barnskötare utan att det påverkar kvaliteten borde kommunen få något pris, förslagsvis som årets trollkarl i organisationskategorin. Samtidigt värnar Eskilstuna kommun om att framstå som en attraktiv arbetsgivare – för vem undrar vi.

På Eskilstuna folkhögskola har vi sedan ett tag tillbaka med stolthet utbildat barnskötare som lämnat oss med framtidstro och lust att göra skillnad ute på förskolorna, de och deras kollegor förtjänar bättre än det här.

Den som har arbetat i skola någon gång efter 90-talskrisen vet att ändrade arbetssätt vid nedskärningar består när resurserna efter ett tag ökar igen; det blir aldrig på tal att återgå till hur det har varit innan en nedskärning, i stället håller vi kvar vid effektivare arbetssätt, större antal barn/elever per pedagog, glädjedödande standardiseringar av arbetet och så kallade flexibla arbetssätt som egentligen innebär att man inte hör hemma någonstans och alltid med bred och ytlig uppmärksamhet måste vara på vakt som ett vilt djur.

Sociologen Zygmunt Bauman som hade som livsprojekt att studera vår tid skriver hur flexibilitet egentligen innebär ryggradslöshet. Om Eskilstuna kommun förväntar sig fler ryggradslösa pedagoger i förskolan får vi hoppas att Eskilstuna kommun blir besvikna. Vi uttrycker vårt stöd för och vår solidaritet med barnskötarna och deras kollegor för ett Eskilstuna där utbildning som får kosta pengar banar väg för en stad och kommun värd att ta hand om och leva i.