Eskilstuna har en vacker stadskärna som få orter kan konkurrera med. Ån flyter genom en stadskärna bestående av vackra gamla trähus, ståtliga kyrkor, gamla industrilokaler och grönområden. Den erbjuder stora rekreationsmöjligheter för oss som lever här.

Några rör sig stilla på vattnet med roddbåtar eller flotten.Några fiskar. Unga och nytillkomna ger sig ut på mer eller mindre vingliga turer med kanoter och får bra övning i samarbete.

Jag lägger ett stort värde på de möjligheter vistelse på ån ger. Under tidigare år har överflöd av näckrosor, sjögräs och algliknande växtlighet under ytan som bromsat paddlandet hållits efter på ett föredömligt sätt. En klippare har på ett kunnigt sätt hållit ån öppen för medborgarna.

I sommar ändrades allt. En ny entreprenör, kommunen tog säkert ett billigare anbud. De rör sig på ån lite hit och dit, klipper lite här och lite där utan någon plan samt lämnar kvar tonvis med undervattengräs och näckrosor. Paddlarna, årorna och elmotorer på flotten fastnar i sörjan. Amatörmässigheten hos den nya ågrässkötaren slutar inte där. Även bortforslandet av den klippta växtligheten är nästan komiskt att bevittna. Klipparen föser små mängder klippt växtlighet mot en lastbil på kajen. En stor lastbil med minimal skopa kan bara lyfta små mängder åt gången till flaket för bortforsling.

En vädjan till kommunen. Ni måste anlita entreprenörer utifrån kunnighet och inte bara ta de billigaste anbudet. Eskilstunaån är stadens blodåder och är värt ett bättre öde.