Nille Kjellberg studerade på universitet men bestämde sig för att bli vad många kallar ett original och flyttade från Stockholm ut i den sörmländska skärgården. I filmen kommer det fram mycket som man kan jämföra med dagens samhälle och vad som sker runt om i Sverige och världen.
Ringsö köptes av Nilles pappa och Nille försöker att förvalta ägandet på bästa sätt. Det är inte ägandet i sig som är betydelsefullt utan att man sköter om det man har i sitt liv. Nille bor på Ringsö året runt och genom att han har islandshästar och dovhjortar på ön så har han fullt upp även på vintern. Djuren ska utfordras oavsett väder så det kräver sin man.
Under sommaren har han även sin 94-åriga mamma boende på ön. Hon hjälper till med de bokningar som sker av islandshästridningar. Hon är född i Tyskland och hennes pappa lämnade Tyskland under andra världskriget på grund av att han inte sympatiserade med Hitler och blev bannlyst av nazisterna och det var därför han lämnade.
Ditte, mamman, fick stanna i Tyskland tillsammans med en syster och de bodde på det slott som hade ägts av pappan. De hade 85 rum att vara i så det var en annorlunda uppväxt än den Nille fick i Sverige. Mamman stod för en fri uppfostran där Nille själv bestämde klädsel och frisyr bland annat. Att det blev så berodde troligtvis på hennes uppstyrda uppväxt på slottet.
Det är märkligt att inte Eskilstuna-Kuriren gjort ett reportage om filmen. Ulf Bertilsson som gjort filmen är tidigare Eskilstunabo och har bland annat spelat hockey i Linden och varit reporter på tidningen Folket. Sedan har Staffan Hellstrand som växt upp i Nyköping gjort musiken till filmen.
EK:s kulturredaktion borde kanske ägna sig åt kultur, vilket den här filmen absolut är, i stället för att ägna tid åt att skriva om sin fundering om att börja med Botox. Jag tror inte att någon kulturintresserad vill läsa om Botox i stället för en film som handlar om Sörmland.
När jag såg filmen var det kanske 10 personer på plats och de jag pratade med hade hört talas om filmen och blivit intresserade eftersom den handlade om Sörmland. När den hade premiär i Nyköping var det trängsel vid biljettluckan och utsålt. Men då hade också media, Södermanlands Nyheter, gjort sitt jobb och informerat om filmen. Det är kanske så man ska arbeta på en tidning för att få läsare och skapa intresse för vad som händer kulturellt och även för sin tidning.
Kenneth Alsterklev, Eskilstuna
Svar direkt:
Vi nyhetsvärderar alla jobb innan vi gör dem, och hur mycket vi än önskar att det var annorlunda så har vi varken tid eller resurser till att bevaka alla evenemang och initiativ. När vi gör vår nyhetsvärdering väger det lokala tungt, och i fallet Nille på Ringsö var kopplingen till Eskilstuna för svag.
Filmen utspelar sig i Nyköping, varför vi förstår att den känns mer relevant för Södermanlands Nyheter. Vi bevakar inte biopremiärer av den sorten om det inte är en lokal film av Eskilstunabor, för Eskilstunabor och/eller utspelar sig i Eskilstuna.
Det är heller inte vårt uppdrag som tidning att skapa intresse för en film, eller informera om dess premiär. För det finns annonsutrymme, och det har alla möjlighet att betala för via vår säljavdelning.
Ulrika Sjöblom
Chefredaktör och ansvarig utgivare för Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning