Det mest naturliga är väl att om en unge diar, diar den från sin egen art, så varför påtvingas barn komjölk? Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar amning i minst 2 år, men ur ett biologiskt perspektiv visar forskning att ännu längre amning har stora hälsovinster. Kvinnan som ammar längre än 1år, ses som udda, människor kan rent av äcklas av att äldre barn, för att inte tala om ifall vuxna dricker bröstmjölk, inget av det anses normalt. Trots att bröstmjölk från henne, är det mest naturliga för hennes barn, avvänjs barnen bröstmjölk och invänjning av komjölk påbörjas oftast efter 6 månader.

I en äldre studie gjord i Australien, där barn ammades tills dess de kunde tala, berättade de att bröstmjölk var godare än både glass och choklad, men också en mysig stund tillsammans med mamma. Kon vill, precis som de flesta däggdjur, inget hellre än att få ta hand om sitt barn hon burit i 9 månader, men för att traumat kalvseparationen orsakar kon, inte ska påverka mjölkproduktionen negativt, tas barnet från mamman kort efter nedkomst, för att aldrig mer få återse varandra, allt för att mänskliga barn och vuxna (!) ska dricka hennes mjölk till frukost eller ha i kaffet.

Att komjölksdrickande ses som normalt, är intensiv marknadsföring och reklamjippon som kosläpp, där barnfamiljer får komma till bondgårdar bjuds på komjölk och bulle, där mjölkindustrin får tillfälle att förstärka illusionen om att de skuttande mjölkmaskinerna i hagen är lyckliga djur!

Vill du göra både långtidsammande kvinnor och kor lyckliga, så programmerar du om dig själv och börjar se det naturliga i att bröstmjölk är till för barn, komjölk till för kalvar och väljer istället svensk havredryck i kaffet!