Reflektion över debattartikeln "Eskilstuna sparkar på de som ligger" publicerad 17/10.

Några av mina kollegor har satt fokus på kommunens nya policy när det gäller försörjningsstöd. Nya regler kring hyror. Var skall folk bo?  Tanken att fler bostadsrätter gör att det blir omflyttningar i tidigare bestånd verkar inte hålla. De lägenheter som byggs är för dyra. Önskar kommunledningen byta bort delar av befolkning mot väletablerade familjer med arbetande vuxna och barn med framtidstro? Som inte kostar så mycket pengar? Andra kommuner spar pengar genom att ordna bostad på små orter där det finns lediga lägenheter, men ont om arbete och risig ekonomi. Nu även Eskilstuna?

SKL larmar om att det måste bli mer pengar till kommunerna. På regeringsnivå finns inte så mycket att hämta efter JÖK. Det saknas pengar för att laga revorna i välfärden.

Vi får höra att om vi tar strid för våra klienter, som är beroende av  samhällets skyddsnät, så försämras de ekonomiska villkoren  för skolelever  och åldringar.  Det är ovärdigt. Hela välfärdssektorn behöver mer pengar. I budgeten på 6 000 miljoner kronor bör det finnas annat att dra in på. Flygfältet?

Vi andra skrev en misstroendeförklaring gentemot den högsta ledningen då vissa av oss socialsekreterare inte anser att förslaget till omorganisation är genomarbetat och konsekvensbedömt. Ledningen har under stor press tvingats ”göra nåt” för att spara 100 miljoner 2020. Det är lätt att ana paniken. 

Inflödet av nya ärenden till förvaltningen har ökat 30%. Det rimmar illa med sparkrav. Placeringar av barn/unga drar mest pengar. Ledningen föreslår, med svepande formuleringar, att hemmaplansalternativen måste öka och placerade unga/barn måste åter till Eskilstuna. Övervägande behövlig verksamhet skall drivas av kommunen. Men att på kort tid bygga upp en organisation som klarar alla barns/ungas behov av stöd, ofta dygnet runt, verkar orimligt.  Mycket talar för att det inte blir billigare. Kontrollen av verksamheterna kan kanske förbättras.

Därtill föreslås att servicesinsatserna skall utökas och att vi på myndighetssidan skall befrias från en del utredningsarbete. Bra men knappast billigare. 

Förändringsarbetet grundas på problem inom förvaltningen. Det jobbet kan göras utan att vi utredare skall behöva oroa oss för att nuvarande organisation bryts sönder. Ge oss i alla fall en chans att tillsammans med våra chefer arbeta med problemen som finns utan att lägga tid och energi på oväsentligheter. 

Lojalitet är inte att säga ja till allt. Lojalitet är att tänka på verksamhetens bästa. Vilket inte  är detsamma som att vägra följa fattade beslut.