Svar till Bo Bergman 24 mars: ”Medlemskap i Nato ger Sverige skydd”.
Jag må vara naiv som lyssnar på ”I natt jag drömde”. Men hellre det än kanonmuller. Att inte tro på möjligheten att lösa konflikter med fredliga och diplomatiska medel vore att ge upp – att bara se militära maktmedel som enda ”lösningen”.
Men jag är inte ensam om att vara naiv. Gandhi har sagt: ”Öga för öga – det gör snart hela världen blind”. Gandhi kände kolonialmaktens brutalitet in på bara skinnet och visste vad han talade om. Nelson Mandela var inne på samma väg när han förespråkade försoning i stället för hämnd efter att apartheidsystemets fall i Sydafrika och Mandelas blivit fri efter 28 år i fängelse. Det ”normala” hade varit att utkräva hämnd och blodbad.
Sverige har en lång tradition som medlare: Folke Bernadotte medlade i konflikten mellan judar och araber i Palestina 1948. Dag Hammarskjöld spelade en avgörande roll för frigivning av amerikanska soldater som tillfångatagits under Koreakriget, och som medlare under Kongokrisen 1960.
Olof Palme medlade i kriget Iran–Irak 1980–1985. Ett uppdrag som efter mordet på Palme övertogs av diplomaten Jan Eliasson. Gunnar Jarring, svensk ambassadör som tjänstgjorde som FN:s medlare efter sjudagarskriget 1967. 2002 var Pierre Schori påtänkt som FN-ambassadör i Kosovo. Men efter protester från USA fick han inte det uppdraget.
Kan även nämnas Finlands förre president Martti Ahtisaari som 2008 fick Nobels fredspris för ”sina viktiga ansträngningar på flera kontinenter under mer än tre decennier för att lösa internationella konflikter”.
Som Jan Eliasson påpekade 2006 har den svenska diplomatiska rösten blivit allt svagare. Vad som behöver rustas upp är resurser för en stark och framgångsrik diplomati. Förenklat kan man säga att man rustar för fred i stället för krig. Det är som när två personer blivit osams. Det är när argumenten tryter knytnävarna och knivarna kommer fram. Får man dem att lugna ner sig och sätta sig och prata kanske konflikten kan lösas utan blodspillan.
Ett argument mot Natomedlemskap är att det går inte att förena undertecknande av FN-deklarationen mot kärnvapen med Natomedlemskap. Man måste välja.
Tycker Bo Bergman att Sverige ska underteckna FN-deklarationen mot kärnvapen?
Som svar på Bo Bergmans fråga om Sveriges intima samarbete med Nato. Det är som ett samboförhållande, det är bara prästens välsignelse som saknas. Jag tycker Sverige ska hålla minst ”armlängds avstånd” till Nato om vår alliansfrihet ska vara trovärdig.