Senior material har nu bemött oss medborgare med en hemsidestext som innehåller samma svar som tidigare. De skriver följande: ”Kontroll och utsläpp av DCM har noggrant utvärderats, granskats och godkänts av de svenska miljömyndigheterna och experterna under vår ansökan om miljöbedömning från 2022 till 2023, vilket uppfyller kraven i svenska miljöbedömningsregler.”
Men vad innebär deras svar egentligen? De hänvisar till utredningar som vi för länge sedan har bevisat inte stämmer och trots tillsyn så påverkas inte det faktum att 900 ton metylenklorid per år ska släppas ut i luften.
För mig, som viger mitt liv åt att jobba med hälso- och medicinrelaterade frågor, så ringer varningsklockorna. Det finns många frågor att ställa sig här. Metylenklorid bryts ner med hjälp av solexponering/fotokemisk exponering. Vad sker då på vintern, när står solens strålar står för lågt? De beräkningar som återfinns i ansökan är anpassade till miljöer med avsevärt mycket varmare klimat och Senior Materials andra fabriker ligger i subtropriska klimat. I ansökan baseras temperaturen på 25 grader och hur många av årets dagar har vi 25 grader eller varmare i svenskt klimat? Kan man verkligen med säkerhet säga att metylenklorid bryts ner inom ett par månader, när det bryts ner långsammare på vintern just på grund av utebliven sol?
Frågan kring marken är minst lika intressant. Det hävdas att metylenklorid bryts ner inom ett par dagar i vatten, men vad händer vid tjäle när vattnet är fruset? Även här bryts metylenklorid ner antingen via fotokemisk exponering eller i kontakt med vatten. När det är tjäle, och solens strålar står för lågt så kommer ämnet inte i kontakt med varken sol eller vatten. Hur länge ligger det då kvar på marken och hur länge stannar det i luften? En liten del metylenklorid kan också transporteras till grundvattnet och små mängder återfinnas i dricksvatten. Finns det bevis på att det verkligen bryts ner till fullo?
Min oro ligger hos barnen. Kemikalier ackumuleras snabbare hos barn, och det finns studier som tyder på att kemikalier är en av flera orsaker till exempelvis ADHD och autism. Det finns hundratusentals kemikalier i vår natur, och av dessa är endast ett fåtal procent forskade på. Det finns exempelvis en studie som visar samband mellan exponering av DCM i luften och autism vid åtta års ålder. I USA har omfattande förbud införts och i Kina har det utfärdats hårdare restriktioner efter mycket svåra olyckor.
Hur grön är denna omställning egentligen?