I en insändare nyligen upplyser en Eskilstunabo om att det halkbekämpningsmedel som används för att göra cykelbanorna farbara vintertid, också är orsaken till punkteringar. Skribenten önskar att kommunen inför nästa säsong ser över sitt val av halkbekämpningsmedel, men får då till svar att stenflismaterialet som kommunen använder idag är ett val av material som ska ge så lite klimatpåverkan som möjligt. 

Nu finns det andra alternativ för vägunderhåll, till exempel sopsaltning. Men det är ett alternativ som kommunen anser vara för dyrt och resurskrävande. För att kunna sopsalta i framtiden behövs helt enkelt politiska beslut. 

Vi motionerade redan 2017 om att kommunen skulle investera i erforderlig utrustning och införa sopsaltning som metod. Metoden är välbeprövad sedan länge och tillämpas idag över hela landet. Redan 2013–2014 prövade till exempel Stockholms stad sopsaltning och konstaterade att risken för cykelolyckor minskade med 40 procent och att antalet fallolyckor bland fotgängare halverades. Sopsaltning är alltså en fråga om tillgänglighet. 

Sopsaltning innebär att cykelbanan sopas ren och sedan saltas med saltlake genom ett saltningsaggregat monterat på samma fordon som sopar cykelbanan. Metoden ger en ren och isfri cykelbana med mindre risk för rullgrus och vassa stenar som ger punktering. Men det har förstås sina utmaningar att hålla en vägbana isfri vintertid. Det kostar lite mer och det kan bero på vädret och på hur cykelbanorna är rustade. 

Men fördelarna talar för sig. Med sopsaltning krävs mindre salt, eftersom fordonet först borstar rent. Risken för slask och återfrysning är också mindre, samtidigt som risken för att cykla omkull minskar, eftersom varken sand eller grus behöver användas. 

Dessutom finns det goda skäl att anta att sopsaltning kan bidra till att öka cyklandet vintertid. Om Eskilstuna vill nå sitt mål att minska bilåkandet och få fler att ta cykeln är dags att modernisera underhåll och skötsel av gång- och cykelbanorna och införa sopsaltning.