Åren går och vi bara skjuter miljöproblemen framför oss. 1965 kunde vi läsa om det vi har i dag med vår miljö. Det ordnar sig säkert, sa de flesta då med ett leende. De alla flesta har fortfarande samma inställning, för att mitt liv ska påverka miljön, det låter jobbigt. Har alla andra dagar gått, då kan det väl inte vara så farligt.
Nu vet vi ju att de svåra konsekvenserna tagit sin början och våra experter kommer med uttalanden om att detta hade de inte kunnat tänka sig. Ska vi nu försöka ändra våra vanor, då har vi först och främst ekonomin emot oss. Vi ser ju bara hur våra styrande ser på bilinnehavet. Bilen är ju en så viktig del av vårt samhälle att den måste användas som det görs nu. Den ger ju både arbetstillfällen och skatteintäkter och det är ju likadant med mycket annat. Så miljöfrågan får stå tillbaka för svårigheten att ändra våra vanor.
Mycket av våra vanor bygger på bekvämlighet. Det är obekvämt och jobbigt med förändringar. Som man hör när man nämner ordet förändring. Det går väl bra om jag vinner på lotteriet, men att drabbas av sjukdom är förskräckligt. Men när ska vi börja kunna tänka oss att tänka på miljön, till det fordras förändringar, orkar vi med det?