I början av maj hade Eskilstuna-Kuriren en artikel om Claes Ericson, som fått känna på den svenska modellen ända sedan födelsen. Den visar hur en människa i vårt land upplever ett haveri och förklaringen sägs vara att han har fallit mellan stolarna i välfärdsstaten.

Att falla mellan stolarna är ett begrepp som tyder på brister i systemet, hos handläggaren eller i lagstiftningen och dessa bör åtgärdas, inte accepteras.

Socialförvaltningens stöd till Claes fanns det ingen mall för i handboken varför det resulterade i en rekommendation om att begära en omprövning och senare, efter en lång tids byråkrati, överklaga till Förvaltningsrätten, Kammarrätten och Försäkringsöverdomstolen. Något som för en vanlig människa kan medföra blod, svett och tårar.

Det har blivit vanligt att myndigheter inte klarar sin uppgift, i stället låter de förvaltningsdomstolarna ta över och genom en dom besluta vilket stöd som skall lämnas till en enskild. Det är sorgligt, det är inhumant.

Så sorgebarnet Samhall. Samhall är ett statligt bolag som anställer personer med funktionsnedsättning som inte kan få jobb hos andra arbetsgivare eller genom andra insatser. Det är inte de människor med störst behov av skyddat arbete som får jobben hos Samhall. Det anser fyra av tio arbetsförmedlare, som är de som anvisar personer med funktionsnedsättning till det statliga bolaget.

Varför åtgärdar inte Arbetsförmedlingen problemet, som strider mot direktiven?

Riksrevisionens bedömning är bland annat att såväl regeringens styrning som Samhalls styrning och organisation i alltför hög grad har prioriterat affärsmässig utveckling framför utveckling av de anställdas arbetsförmåga. Efter skarp kritik har regeringen beslutat att tillsätta en utredning för att göra en översyn av Samhall och vid behov föreslå förändringar. Syftet med översynen är att säkerställa att verksamheten når rätt individer och utformas på ett sätt som ger dessa individer bästa möjliga stöd. 

Claes Ericsson stortrivdes på den första arbetsplatsen på Samhall, men fick problem på den andra med arbetsuppgifter som han inte klarade. Självfallet skulle då Samhall ha omplacerat honom till andra arbetsuppgifter.

Det förefaller vara ett gott exempel på just det som den tillsatta utredningen ska lösa. Syftet med översynen är att säkerställa att verksamheten når rätt individer och utformas på ett sätt som ger dessa individer bästa möjliga stöd.

Det är inte meningen att myndigheter skall rekommendera överklagan till förvaltningsdomstolarna i tid och otid. Bättre att ägna sig åt det man är anställd för, nämligen att lösa den enskildes problem.

Det vore klokt av Samhall att på nytt göra ett försök att lösa Claes situation.