I höstas vann Sverigedemokraterna, ett parti med välkända rötter i nynazismen, mer och mer mark. Trots att SD-politiker gång efter annan hade avslöjats som grovt rasistiska, kvinnokränkande, våldsbejakande, antisemitiska och HBTQI-ovänliga så ville svenskarna att SD skulle styra landet. Jag såg ett framtida Sverige inramat av rädslor, själviskhet och intolerans. 
I mars 2020 satt Jimmie Åkesson på ett flygplan. Brett leendes tog han en selfie och delade bilden på sociala medier. Han åkte till flyktingarna vid den turk-grekiska gränsen, delade ut flygblad med budskapet ”Sverige är fullt”. En uppvisning i empatibrist. Han undertecknade flygbladet med ”Svenska folket”, en lögn som gjorde mig rasande.

Jag blundar inte för de samhällsproblem vi har i Sverige, men jag accepterar inte den normalisering av främlingsfientlighet som följer i detta nationalistiska partis framfart. Politiker och kandidater för SD har under de senaste åren bland annat spridit vit maktmusik, förnekat Syrenkriget och uppmuntrat ett tjetjenskt förslag om koncentrationsläger för homosexuella. SD-väljare - märkligt nog ofta människor med egen invandrarbakgrund - hejar på i diverse grupper på sociala medier. Partiet vill att endast människor från våra nordiska grannländer ska få söka asyl i Sverige. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att SD vill bevara Sverige vitt. Det här är en farlig utveckling, och jag uppmanar dig som funderar på att stödja SD att ta ställning till om du verkligen vill vara en del av den.