Våra kamrater har dom dödat
och våra vänner har dom fängslat
I husarrest finns våra kära
och dom har kidnappat min älskade
Våra tappra kvinnor tog dom med våld
Och våra barn, ja våra barn slog dom ihjäl
Nej, nej, nej, nej – vi ger aldrig upp!
Så här får man tydligen inte sjunga för Vänsterpartiets ledare, oavsett om man är palestinier och råkat ut för det.
Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar och Jonas Sjöstedt deklarerade att om Kofia skulle uppträda på 1 maj i Stockholm så skulle varken Dadgostar eller Sjöstedt närvara på mötet.
"Det är i praktiken ett avståndstagande från Palestinarörelsen och solidariteten med Palestina. Hon drar partiet högerut, mer än vad som är representativt för partiets medlemmar", sa en vänsterpartist till tidningen Proletären.
För inte så länge sedan deklarerade en ledande vänsterpartist (riksdagsledamot) att om inte solidaritetsrörelsen med Palestina erkänner staten Israels rätt att kolonisera merparten av Palestina, så vänder Vänsterpartiet dem ryggen.
Båda dessa uttalanden innebär ett nederlag för hela solidaritetsrörelsen. De river ned mycket av det som många månader av mödosamt opinionsarbete har byggt upp. Det hindrar de inte riktigt övertygade från att ansluta sig till solidaritetsrörelsen.
Då som nu säger jag, och många med mig, att om inte denna partiledning avsätts på kongressen, måste varje medlem i Vänsterpartiet med en riktig socialistisk övertygelse gå ur och bilda något nytt. Ni är ansvariga i dag, och ni har ett stort ansvar. Stannar ni kvar i ett V med denna prokoloniala ledning efter kongressen, så är ni medansvariga.
Sverige behöver en frisk, stark, riktig vänster! En som inte misskrediterar och hugger solidaritetsrörelsen i ryggen.