Att vara anhörig till någon med neuropsykiatriska funktionsnedsättning (NPF) som adhd och autism är ofta en nära nog livslång uppgift. Men trots ett tungt och omfattande ansvar uteblir ofta stöd och förståelse från omgivningen, vilket leder till förödande konsekvenser. Inte minst för de kvinnor som är anhöriga. 

Riksförbundet Attention har i sin enkät om anhörigskap och NPF samlat in 4 600 röster, varav 92 procent av de svarande var kvinnor. Svaren vittnar om ett anhörigskap som är tungt och ansvarsfullt. För även om anhörigskapet såklart innehåller glädjeämnen, så är det utmanande på flera sätt och får också förödande konsekvenser. Det är tydligt att anhöriga betalar ett högt personligt pris när de kämpar för sin närstående i form av psykisk och fysisk ohälsa, försämrad arbets- och ekonomisk situation, familjekonflikter och social isolering. 

9 av 10 anhöriga uppger att de har stressrelaterad psykisk ohälsa. 

5 av 10 anhöriga uppger att de är utmattade. 

Vi kan också se att vissa grupper är särskilt utsatta, till exempel anhöriga med egen NPF-diagnos eller anhöriga till personer som har psykiatrisk tilläggsproblematik. Av föräldrar med egen diagnos har 7 av 10 utmattning. 

Trots att det sedan 2009 är obligatoriskt att erbjuda stöd till anhöriga ser det väldigt olika ut vilken hjälp som finns att få i landet. 

För att situationen ska bli bättre för anhöriga behövs stora förändringar och många olika åtgärder behöver sättas in. Här är våra viktigaste krav och förslag:

• Att vården och socialtjänsten alltid uppmärksammar och erbjuder stöd till anhöriga och säkerställer att den anhöriga har tagit till sig information. 
• Att kommuner erbjuder ett individualiserat och flexibelt anhörigstöd som kan anpassas utifrån behov. 
• Att det ska bli lättare att förena anhörigstöd med arbete. 
• Att se över socialförsäkringssystemet och anpassa det till anhörigas behov. Anhörigas stöd och omsorg behöver ses och värderas som den insats den är.